- ensam mamma och 17 år

Innan jag blev gravid kan man säga att jag inte var hur snäll som helst, var med fel umgänge, höll på med saker..Gjorde mamma besviken, festade nästan varje dag men blev bättre där vid slutet men min hobby var liksom dricka, killar och ha kul helt enkelt. Skolan var inte alls i min tanke så hade mycket problem där.

Och jag hade mina aningar när jag sommarjobbade med en vän på en ålderdomshem och pratade med henne att jag hade mina misstankar och ville hon skulle med mig och testa mig efter jobbet. Jag tänkte mer att jag överreagerade med att vara gravid för jag har ju klarat mig från det alla andra gånger liksom. Nu låter det där dumt men säger som det är..

Men när vi kom dit och hon kom med beskedet och sa " tyvärr är det så att du är gravid" jag blev ju helt chockad.. Hade ingen tanke med där alls förutom abort. Så fick tid hos henne igen så jag och hon kunde prata mer om det iallafall.
Men direkt jag och min vän gick ut förstod jag verkligen att det var sant, att jag var gravid och ville ha kvar det. När jag kom hem grät jag som jag aldrig ha gjort. Den största rädslan jag tänkte på "hur ska jag berätta för mamma". Jag ringde min vän Patricia och var tvungen att möta henne och berättade för henne hur det stod till. Hon hjälpte mig att kunna ha modet att berätta till mamma. Så på kvällen berättade jag det och mamma såg verkligen tårarna rinna från mig och mamma gillar inte abort så hon blev glad när hon fick reda på att hon ska bli mormor och ge mig det stödet som jag behövde.

I början var det så svårt för alla vänner frågade om jag ville ut och festa och hade inte kommit ut med det än för ville se att allt var okej på ultraljudet. Så i v 18 kom jag ut och såg redan att vänner försvann och var lite griniga över mitt beslut.

Men som sagt redan från början var det en helt nytt liv. Att kunna göra allt till att sitta hemma i soffan och kolla på tv.. Kunde ju inte hitta på saker som man älskade att göra förr men nu det senaste har det vart helt okej faktiskt, är mer van nu.

Håller på att ta igen allt på skolan och fixa betygen under 3 månader innan hon kommer, vilket ser ganska bra ut så där är jag ganska nöjd med mig och fokuserar på att bli barnmorska (vill bli det) men innan jag blev gravid ville jag bli frisör eller stylist.Är mer mogen är jag var innan och var ganska mogen då med men känner mig som en vuxen iallafall och är faktiskt riktigt glad över mitt liv nu, på tanken att allt höll på att stupa ner från diket för ett årsen ungefär till att ha ett mål och liksom se till att mitt barn ska ha ett bra liv, att tänka på att faktiskt plugga och börja jobba sen efter. Man ser allt så mycket viktigare än innan. Svårt att förklara hur skillnaden är så sätt. Men att den riktiga Yasmin Lopez har kommit fram och vågar visa vem jag är, och innan gömde man sig bakom spriten för att må bra och allt annat så är nog det största skillnaden, och det jag är mest stolt över. 

Det roliga är när man satt med vänner så vet jag att jag satt och sa "jag tror att om jag fick barn skulle jag fått rätta upp mitt liv, och tänka på mer än bara det här jag gör nu" och det är sant. Man rättar upp sitt liv för att nu ska man ta hand om någon annan som är mer viktigare än dig själv.

Men det är svårt detta, absolut det tuffaste jag har varit med om. I min ålder och att jag är ensamstående. Mycket press på sig själv. Så ha skydd, jag tänkte inte alls på det innan för att jag trodde att det aldrig skulle hända mig. Så mycket svårare än vad man tror. 

Men mitt liv är totalt förändrad iallafall. Personligheten, tar mer ansvar, tänker ekonomiskt, planerar in och VUXEN får man vara med. Vilket kom som en bomb med för har aldrig behövt eller velat mer att ta i saker.

Kan inte vara med glad över mitt beslut, längtar efter min tjej så mycket! ❤

Hoppas det var ett svar på frågan, om jag missat något så får ni hojta till helt enkelt! :) kom gärna med mer saker som jag kan skriva med för jag har väldigt svårt att komma på saker och ting så var inte blyga att skriva :)!